I Grenåsa by, söder om Tenhult, tänker Simon Jonegård multifunktionellt på landskapsnivå. Förutom att driva sin byggnadsvårdsbutik försöker han restaurera, gynna och dra nytta av vad gårdens 90 hektar kan erbjuda.
– Jag vill visa att det går att leva på natur- och kulturvård. I dag har jag exempel där jag gått från produktionsskog till naturbetesmark och fått, enligt mig, många fler värden. Landskapet upplevs trevligare, har högre biologisk mångfald, fler ekosystemtjänster och ger bättre betalt, säger Simon.
Exemplet med omställning till naturbetesmark ger honom en ersättning om 4 100 kronor per år och hektar. Tidigare har han bildat ett naturvårdsavtal och biotopskyddsområde, etablerat ädellövsbestånd och utfört veteranisering samt återvätning. Nyligen gjorde han också en naturvårdshuggning som kunde finansiera upprustningen av en bilväg.
– Många markägare kanske räds naturvård, men jag ser det tvärtom. Till exempel inventerade Länsstyrelsen nyligen fladdermöss hos mig och fann sju arter, det är ett bra exempel. För mig ger sådana här saker ett högre värde och jag behöver inte förlora inkomst för det, bara tänka annorlunda. Om jag hade kört ett konventionellt skogsbruk är jag osäker på om jag hade tjänat mer än i dag, säger Simon.
När Skogens kraft träffar Simon har han precis genomfört en workshop kring fönsterrenovering i kulturreservatet Åsens by, där ett 30-tal besökare fick sina frågor besvarade.
Annars är det på hemmaplan han möter flest människor, bland rader av fönster och dörrar, lådor av beslag eller burkar med färg. Hans erfarenhet och filosofi har gjort gården Grenåsa till en mötesplats för nyfikna inom kulturlandskap och byggnadsvård. Även om han ser resan med Grenåsa, som inleddes för 20 år sedan, med ödmjukhet: ”Restaureringen kan liknas vid en lång läroprocess där hus och marker utgör läroboken.”
På gården finns även boendeuthyrning samt vandringsslinga och i dag är den ett demonstrationsområde för hur man kan främja pollinering. När det här skrivs har Simon precis blivit en del i projektgruppen för Äng till äng (ett projekt som syftar till att öka kompetensen om hur blomrika slåttermarker kan anläggas, bevaras och utvecklas genom fröinsamling, sådd, plantering och skötsel).
Simon förfogar också över ett bandsågverk. Varje vinter går han ut i sin skog och synar ut några ändamålsenliga tallar och granar som plockhuggs. Dessa blir till exempelvis panelvirke och syllar i specialdimensioner med hjälp av bandsågen.
– Då får jag fram det jag önskar i kvalitet, det kanske är min största drivkraft. Jag har själva gamla hus och inom byggnadsvården finns en stor efterfrågan.
Många upplever det knepigt att navigera bland stöd och ersättning att söka, men Simon tipsar om att söka inspiration i nätverk och fråga rätt personer.
– Visst, jag har jobbat med frågorna och har nätverk men det behöver inte vara svårt att få tag på kunskapen. Min känsla är att myndighetspersoner är behjälpliga så det handlar om att lyfta luren och våga fråga, säger Simon.
Simons resa med Grenåsa visar att kultur- och naturvård inte behöver innebära minskad lönsamhet – tvärtom kan det skapa nya lönsamma värden.
”Vad gör ni och varför?” Det är en fråga som alla företagare förväntas kunna svara på. När vi samlas för en nätverksträff i snickeriet hos Maria och Oscar Carlsson i Västra Frölunda är det också den som sätter tonen för samtalet.
– Det är inte jättesjälvklart efter en lång akademisk utbildning att göra något sådant här, säger Oscar.
Tillsammans driver Maria och Oscar företaget Björg form & arkitektur – men verksamheten är mer än ett traditionellt arkitektkontor. Sedan 2011 har de finansierat snickeriets verkstad med arkitektuppdrag och successivt byggt upp en egen produktionsmiljö på hantverksmässiga grunder.
– Det är ingen häpnadsväckande maskinpark vi har – men den är flexibel och det är en nyckel. Vi vet aldrig vad nästa projekt är och vilka krav som ställs. Till exempel bandsågverket och virkestorken, tack vare dem kan vi ta färskt timmer från skogen och komma i gång snabbt. Det är den här flexibiliteten och lösningsfokuseringen vi har som gör att vi använder begreppet hantverksmässig produktion.
Det hände mycket när de blev skogsägare. På fastigheten i Jämtland finns mestadels en skiktad, gammal granskog uppblandad med många andra träslag som björk, asp och sälg. Att stå där, som nya skogsägare, väckte fler frågor än svar.
– Vi visste ingenting, ibland är det en förutsättning för att tänka nytt och annorlunda, säger Maria.
– Ja, vi var lite naiva kanske, fyller Oscar i. Vi började titta på vår skog och fundera vad brukad skog innebär och hur kan man göra det på olika sätt. Vi började önska mer hållbart, kvalitetsmässigt virke men också att det kom från en naturlig skogsbiotop.
Därefter landade de i kontinuitetsskogsbruk och en strävan efter att nyttja råvaran bättre än gängse.
– Små sortiment med större värde kan man säga, men utmaningen är att hitta en marknad. Vår tanke från början var inte att bara starta ett arkitektkontor. Vi önskade göra något annat med högre förädlingsgrad. När vi blivit skogsägare tittade vi på traven med klentimmer och fick idén att göra ett kubbgolv av det och här är vi i dag.
Kubbgolvet kallas ”Centerpiece” och det är i mittpunkten mellan skog, arkitektur och produktion som deras verksamhet tar form. Där kommer också vikten av social hållbarhet in i bilden, vilket fått stor betydelse i ett uppdrag från Göteborgs stad.
– 2024 fick vi frågan angående bygge av ett nytt BmSS-boende, ifall vi kunde ordna reglarna som behövdes, eftersom det önskades lokalproducerat virke. Egentligen hade vi kunnat göra det, svarade vi. Men vi föreslog istället att Göteborgs stad skulle göra det själva som ett arbetsmarknadsprojekt för att öka den sociala hållbarheten. Björgs roll blev att utveckla och samordna processen och bli en certifierad part för att kunna konstruktionsklassa reglarna, berättar Oscar.
Göteborgs Stad har en egen skogspolicy, som till exempel tar hänsyn till död ved och rekreationsvärden genom ett hyggesfritt brukande. I en av dem förvaltad skog i Björsared valdes 113 träd ut och plockhöggs. Oscar tog fram apteringslistor för rätt dimensioner och startade upp processen för att bli certifierade av RISE. Arkitektkontoret White Arkitekter ansvarade för gestaltningen, och Oscar fick uppdraget att skapa optimering- och sågscheman för stockarna.
På Ringöns sågverk utbildade han samtidigt ett arbetslag bestående av personer som hamnat utanför arbetslivet.
– Att jobba med arbetslaget och få dem att följa instruktionerna var fantastiskt. Jag har aldrig jobbat med några som var så effektiva och noggranna. Det var verkligen ömsesidig glädje i hela processen, säger han.
Från skiss till byggstart gick processen på ungefär ett år. Och den största utmaningen – certifieringen – löste sig till slut.
– När vi fick certifieringen var det ett genombrott. Det visar att lösa problem är möjligt och att det går att kringgå industriella processer. Det handlar om att tänka om – att det går!
Maria lyfter fram betydelsen av en lokal kontext och att det handlar om att bygga värdekedjor som är mindre, mer transparenta och mer anpassningsbara. När till exempel Göteborgs stad genom naturvårdsåtgärder tog ut mindre volymer gran och började röra sig mot hyggesfritt, öppnades möjligheten att samtidigt bygga en ny, lokal värdekedja.
– Finns alltid utmaningar för oss små företag i förhållande till stora projekt. Inbyggda utmaningar som man behöver ta sig runt. I dag har vi fått ett ramavtal med arbetsmarknadsenheten, det är inte jättelätt att få till. Och konstruktionsklassningen vi har är unik för oss, säger Maria.
Deras arbete pekar mot en annan modell. Maria och Oscar uppmuntrar kommuner att våga se brokiga lösningar som skapar fler arbetstillfällen och stärker social hållbarhet i en tid där tillväxt ofta är norm:
– Man hör bara om att skala upp. Vi säger skala ner – det borde praktiseras oftare, avslutar Maria.
| Hantverksmässig produktion, enligt Maria och Oscar: – Människan i centrum. – Kunskapsberoende. – Nätverk och samverkan. – Flexibilitet – i såväl maskinpark som projektutförande. Ha en plan b och därmed känna förtroende från uppdragsgivare att de litar på att man hittar en plan b. – Kommunikation. – Synergier. – Hög förädlingsgrad och smart resursutnyttjande. |
Annika Maschke är uppvuxen i storstaden Berlin och bar tidigt på en stark längtan efter skogen. När hon studerade till skogsingenjör i tyska Eberswalde, en välkänd ort i skogliga sammanhang, lärde hon sig grunderna i skogsskötsel, skogsekonomi och hur man planerar skog för framtiden. Samtidigt väcktes ett särskilt intresse för hyggesfritt skogsbruk, blädning och skogens biologiska mångfald. Idag utvecklar hon en möbel för att underlätta kontorsarbete utomhus, eftersom en sådan arbetsplats skulle kunna ge goda hälsoeffekter.
När Annika flyttade till Aneby 2009 tog livet i skogen en ny riktning. Anledningen var köpet av en nordsvensk brukshäst. Intresset för skogskörning med häst växte snabbt, och sedan 2011 har hon drivit ett turistföretag där hon kör häst samtidigt som guidar gästerna i naturen. Att arbeta med häst i skogen är fortfarande en central del av livet.
Samtidigt växte ett annat intresse fram: träet som material. Nyfikenheten på träförädling ledde 2022 till att hon påbörjade utbildningen Trä, möbel och inredning, vilket i sin tur öppnade dörren till studier i produktutveckling med möbeldesign vid Jönköpings universitet.
Skogen har således följt Annika genom hela livet, och en tanke från studietiden i Tyskland har blivit vägledande “It’s not about trees – it’s about people.”
Just därför ser hon skogens mångbruk som något unikt. I skogen möts ekologiska, ekonomiska och sociala värden. Tillsammans skapar de möjligheter för både människor och företagande.
Examensarbete: att arbeta i naturen
Annikas examensarbete innebär en tydlig vision: att skapa en möbel som gör det enkelt att välja skogen före inomhuskontor även under arbetsdagen.
Allt fler studier visar att tid i naturen förbättrar både fysisk och mental hälsa. Att arbeta utomhus kan minska stress och öka koncentrationen. Samtidigt är naturen sällan anpassad för ergonomiskt arbete. I sitt examensarbete utvecklar Annika därför en transportabel arbetsmöbel för att ge förutsättning att kunna arbeta i naturen. Tanken är att göra det enkelt att flytta arbetsplatsen utomhus – spontant efter väder, plats och behov.
Möbeln ska ge en stabil sittplats och en bra arbetsyta som skyddar exempelvis datorer från smuts och fukt. Målet är att förena funktion, ergonomi och formgivning i en lösning som gör naturen till en tillgänglig arbetsplats för fler.
Vill du bidra till utformningen av framtidens kontorsplats tar Annika gärna emot dina ärliga svar på några frågor, som exempelvis rör möbelns tilltänkta vikt samt önskemål om funktioner.Frågorna hon vill ha besvarade hittar du här.
I Tivedens djupa skogar har Jessica Sannö tillsammans med familjen byggt mer än ett naturturismföretag. Hon har byggt ett levande exempel på hur skogen kan vara grund för företagande, hälsa och lokal utveckling, utan att reduceras till enbart virkesproduktion.
Genom Ösjönäs har Jessica utvecklat upplevelser som vilar på platsens själ. Hästarna är en självklar del av hennes liv och företagande, liksom hennes starka engagemang för hälsa. Det tar sig uttryck i aktiviteter som rid- och yogahelger – där natur, rörelse och återhämtning vävs samman till helhetsupplevelser som lockar både nya och återkommande gäster.
Jessica är också skogsägare och en tydlig röst för ett bredare synsätt på skogens värden. Hon har varit med och möjliggjort stora sammanhängande områden med hyggesfriare brukande runt Tiveden, där skogen fortsatt används – men med anpassningar som stärker upplevelsevärden, biologisk mångfald och långsiktig lokal nytta.
Som medgrundare till den nationella föreningen Skogens mångbruk har hon bidragit till att flytta positioner. Föreningen verkar för att fler företagare och skogsägare ska våga tro på – och följa – sina affärsdrömmar, även när de rymmer betydligt mer än traditionell virkesproduktion. Här lyfts skogen som en plattform för många intäkter, fler företag och starkare bygder.
Samtidigt är Jessica ovanligt tydlig i en fråga som många livsstilsföretagare brottas med: ekonomi. Hon är en stark förespråkare för att även natur- och turismföretag måste ta tillräckligt betalt för sina tjänster. Långsiktig hållbarhet handlar inte om att arbeta dygnet runt året om, utan om att bygga affärer som ger både försörjning, återhämtning och livskvalitet.
Jessica är också en tydlig röst för naturturismen på både nationell och EU-nivå, där hon visar att turism inte är motsatsen till vare sig naturvård eller skogsbruk, utan tvärtom kan vara en motor för lokalsamhällets utveckling. Hon bjuder in skogsägare, beslutsfattare och entreprenörer att se skogen med nya ögon — som resurs, relation och möjlighet. (Naturturismföretagen)
Jessica Sannö är en förebild för hur skogen kan brukas, användas och älskas – samtidigt. För företagare, skogsägare och hela bygder som vill uppnå mer via mångbruk.
Beläget cirka tio kilometer utanför Emmaboda, är Ödevata Gårdshotell & Fiskecamp ett exempel på hur turism och hållbarhet kan gå hand i hand. Anläggningen, som består av ett gårdshotell, stugor, camping- och ställplatser, är inte bara ett boende för turister i skognära miljö – den verkar aktivt för att bli en klimatpositiv destination.
Ödevatas historia sträcker sig till sent 1800-tal. Sedan dess har gården fungerat som både flyktingförläggning och kriminalvårdsanstalt innan Malin och Magnus Axelsson år 2006 började resan med att göra gården till en fiske- och aktivitetsanläggning med tillhörande boendeuthyrning. År 2020 kom Doro och Patrick Elling till Ödevata som volontärer – idag är paret en drivande kraft och idag finns alltså två familjeföretag på gården.
– Vi delar passionen för hållbarhet och natur och vi vill dela med oss av denna fantastiska plats, säger Malin Axelsson och slår ut med händerna mot Doro Elling.
Den här oktoberdagen arrangeras ett studiebesök ihop med Skogens kraft, där flertalet studenter som läser Master of Science in Entrepreneurship, Sustainability and Social Change vid Linnéuniversitetet deltar och får chans att se Ödevata. Det blir snabbt tydligt att anläggningen är mer än ett övernattningsalternativ eller utgångspunkt för olika aktiviteter. Här skapas flera exempellösningar för att bli en så hållbar turismanläggning som möjligt.
– Vi vill göra allt med en mening, varför inte ta vara på möjligheterna vi har? Här finns påhittade lösningar för alla sorters problem, säger Doro och pekar mot iordningställandet av ”Forest garden” och några dammar som anläggs för att ta hand om gråvattnet från lägenheterna intill.
Växthuset ”Framtidens orangeri” är nästa stopp på rundvandringen och väcker fascination i gruppen. Här kombineras fisk- och växtodling genom akvaponi, där biokolet utgör både filter till fiskodlingen och möjliggör odling. Doro förklarar hur vattnet renas fem gånger per dag genom fem växtbäddar.
– Vi vill visa på bra exempel och demonstrera hur det praktiskt går att göra. Det är lätt att allt bara blir teorier annars, säger hon.
Biokol är numera ett naturligt inslag på många sätt och nästan blivit synonymt med Ödevata. Här drivs bland annat en egen flispanna som värmer hela anläggningen och den används även för produktion av biokol – ett material med många användningsområden som jordförbättring, koldioxidsänka och vattenrening. Egen tillverkning av mindre biokolsugnar och kontiki står Magnus för när det blir tid över.
Hållbarhet genomsyrar Ödevata på flera nivåer och i anslutning till studiebesöket genomgår gruppen en workshop på tema hållbarhet och omställning, ett av flera bokningsbara koncept som går att boka vid studiebesök, kurser och konferenser.
Anläggningen prioriterar inköp från lokala leverantörer och samarbeten i närområdet, vilket stärker både ekonomi och samhälle.
– Vi försöker vara självförsörjande, och erbjuda våra gäster så mycket egenodlat som möjligt. Samtidigt vet vi att desto längre vistelser vi har – desto mindre resor och mindre koldioxidavtryck gör besökarna. Hållbar turism innefattar tre perspektiv: social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Zoomar vi ut lite har turism i regel en god effekt på omgivande miljö, säger Doro Elling.
Så, även om en gäst är ute efter att finna fiskelyckan i någon av de närliggande sjöarna eller önskar att ströva i de omgivande skogarna erbjuds här en multidimensionell upplevelse. Ödevatas mål är att gå bortom “bara hållbart” till att bli regenerativt, det vill säga att inte bara bevara utan också aktivt bidra till förbättring. Den natursköna miljön, sjöarna, skogen och de kreativa systemen för biokol och akvaponik gör att vistelsen blir både avkopplande och lärorik.
Utanför Älekulla i Marks kommun driver Anders Wilkes sin gård som försörjer en person på heltid, ambitionen är ett hållbart mångbruk som fungerar året runt. Brukandet av skogen hör vintern till, mer så som gårdarna disponerade tid förr. Uttaget väljer han att rätta efter behov och här kommer ett kontinuitetsskogsbruk in i bilden.
Årshjulet är en viktig komponent att ta hänsyn till för att få Lillegård fårfarm att gå runt. Det har mynnat ut i flera intäktsben: grönsaksodling, skog och lammkött är de huvudsakliga. I en hage går också några fjällnära kor. När vi träffas på gården en kulen oktoberdag tillsammans med andra mångbrukare talar han vördnadsfullt om hur förfäderna brukat samma mark och lyckats försörja sig, även om levnadsstandarden då var annorlunda.
I tio års tid har Lillegård fårfarm vuxit enligt filosofin att stärka de fyra ekosystemprocesserna: energicykeln, vattencykeln, näringscykeln och artsamspelet. Egna resurser och det naturnära prioriteras till förmån för större ekonomisk resiliens och konkurrenskraftiga priser.
Det första viktiga steget för att kunna leva av vad gården kunde erbjuda var att 2017 köpa loss 28 hektar skog. Innan dess hade han lönejobbat i ett dussin år. Även om första tanken inte var att äga skog har det idag skänkt både nytta och glädje. Det andra steget togs 2019 när grönsaksodlingen startades upp och idag erbjuder gården exempelvis prenumerationstjänst av grönsakslådor från odlingen, av 40-tal olika grödor i fasta bäddar. Då packar Anders bilen och levererar färska grönsaker efter vad skördetiden erbjuder. Den totala längden på odlingsbäddarna uppgår till en kilometer, vilket är tillräckligt. Utöver det säljs också lammkött och ägg.
Fokus på skogen lägger Anders främst vintertid, när odlingen klingar av för säsongen. Här bedrivs i första hand kontinuitetsskogsbruk, där uttaget styrs av behovet. Från början fanns idén att följa avverkningsförslagen i skogsbruksplanen, men idag går tankarna annorlunda. Skogen har fler värden än bara det som står i planen och andra sätt att finansiera skogen önskas än att avveckla och börja om på nytt. Istället önskar han bibehålla ekosystemtjänsterna samtidigt som skogen producerar kvalitetsvirke och ger rekreation. Under vår träff liknar han det vid hur skogsägare brukar hugga för sin vedförsörjning.
Under mångbruksträffen hos Lillegård fårfarm fick deltagarna också en bra redogörelse för hur viktigt det är att räkna på sin verksamhet och värdera insatserna på gården, men också en tankeställare hur önskvärt det är att hitta en lokal, fungerande samverkan utan konkurrens.
På en gårdsplan utanför Kode, Västergötland, visar Johan Leandersson runt. Sågen står för tillfället still för klingbyte, men förhoppningen är att den strax kommer igång. I ett magasin ligger redan sågat virke, antingen i väntan på att bli hämtat eller som är sågat på spekulation – legosågningen går för fullt hos Leandersson timmer & smide.
Gårdsplanen omges av vältor, i några ligger grova ekstockar. I några andra ligger furu och lärk. Han pekar, berättar och ser potential i vissa stockar mer än i andra.
Virket jagar han fatt i på egen hand, eller så ringer någon som har ett lass till salu. Då gäller det att ha en näsa för affärer. Mycket virke köps från bygden omkring, att vara lokal är en styrka. Fina furor kan dock behöva hämtas mer långväga ifrån.
– Det är ju inte tal om någon volymsågning, 95 procent av det vi sågar är beställt till ett visst ändamål. Ofta av en snickerifirma som önskar något speciellt. Det kan vara reglar i udda dimensioner, exempelvis om de restaurerar en kyrka någonstans och upptäcker ett rötskadat regelverk. Eller vildmarkspanel till någon stuga, berättar han.
I en byggnad står en sjuspindlig listhyveln, i annan en bandsåg som sågar upp till 120 centimeter. Här finns maskiner för att utföra de flesta önskemål och det kräver en huvudperson som är lösningsorienterad.
– Från början utförde jag lite timring och konstruktioner men även smide, men nu har det blivit alltmer sågning. Man gör det som efterfrågas mest, säger han.
Under vårt besök ringer telefonen titt som tätt, han räknar och funderar. Sågen har egen lastbil, som gör det möjligt att leverera inom en radie av tio mil. Det blir med andra ord mycket lokal samverkan.
– Det här är ett rillat ekgolv till en uteplats till exempel, det ska ut till Marstrand, säger han när telefonen ringer på nytt.
Leanderssons timmer & smide är ett mångårigt familjeföretag, numera har Johan tagit över stafettpinnen från sin far.
Plötsligt hörs sågen ljuda, som Jonas Einarsson från Vårgårda spakar. Det finns tankar på att byta ut cirkelsågen mot en modernare tysk motsvarighet.
– Så länge grejerna går får man vara glad, säger han och klättrar upp i en binge för att rätta till några brädor som hamnat snett.
Eldflammorna dansar i tunnan framför det restaurerade ödehuset, där Jenny Wickford och maken Mathew bor off grid. Deltagarna i Skogens krafts mångbruksträff matar på elden med kvistar medan Jenny hejar på och berättar om alla tänkbara fördelar med biokol.
Mest känt är biokol som markförbättring, men Jenny ser många fler användningsområden. I ett kärl längre bort har hon filtrerat vatten och med en pH-sticka demonstrerar hon att det sura vattnet blivit mer basiskt. Men också hur biokol också kan användas i samband med avloppsrening, vilket får diskussionerna i gruppen att handla om nyttan med kunskap om biokol i beredskapstider. Även om människan använt sig av biokol i tusentals år, menar Jenny att vi tappat bort användningen av det.
Det dröjer inte länge innan Malin och Magnus Axelsson – som är på besök från Ödevata och redan pysslar med biokol – börjar prata olika biokolsugnar. Magnus tillverkar biokolugnen Kon-tiki, som paret säljer på beställning. Jenny har en idé för att förbättra hennes första prototyp, och Magnus och Jenny börjar diskutera möjligheter. Svetsen går sannolikt varm hemma i Ödevata dagarna efter träffen, ett kvitto på betydelsen av samverkan. Kaffet för dagen tillagas på Jennys egenutvecklade biokolsspis, en keramikkrage ihop med ett par stora konservburkar som går alldeles utmärkt att laga mat på, samtidigt som man framställer biokol.
Jenny har nyligen kommit igång med företaget Björken AB, där hennes vision är att till exempel kunna arrangera gruppupplevelser och kurser kring biokolsframställning. Dessutom är hon arborist, har ett gediget hållbarhetstänk utifrån träd och är en skicklig täljare. Uppe på kullen, intill huset, ympas det äppelträd, precis utanför fönstret där en svegsvarv tar form. Just nu är verksamhetens utmaning att nå ut med erbjudandet och samtidigt hitta betalningsvilja, vilket kan vara ett eldprov för många som startar upp ett nytt intäktsben i sitt mångbruk. Dagens umgänge visar nyttan att få mötas och bolla idéer med andra.
När vi står i skogarna strax utanför Vaggeryd blir det tydligt att kunskapen inom biokol, platsen där paret lever på sitt hållbara enkla vis och den samvaro som uppstår runt en eld är det som levererar en unik helhetsupplevelse – ja, faktiskt en upplevelse värd att betala för. Jennys passion för biokol glöder i allra högsta grad!
För att läsa mer om hennes verksamhet, se bjorkenab.se.
Ps. Jenny (Björken AB) finns på plats i mångbruksmontern som Skogens kraft och föreningen Skogens Mångbruk har på Elmia Wood, den 5-7 juni.
Vid Solgens sydvästra strand, i Eksjö kommun, utvecklar Cathrine och Kenth Jansson sitt mångbruk. Deras verksamhet Hammar vid Solgen kombinerar skogsgårdens resurser för träförädling med besöksnäring.
Efter 2022 har träförädlingen på gården fått fart, tack vare investeringen av ett bandsågverk, Woodmizer LT20, som ersatte det tidigare kedjesågverket. Idag har de möjligt att förädla den miljöcertifierade skogsråvaran och kunna erbjuda legosågning i mindre skala. Sågen drivs av solceller på ladugårdstaket och kan såga övergrovt upp till 85 centimeter. Dessutom finns en logosol-hyvel. Under 2024 kom snickeriverkstaden i ordning, där paret tar fram vissa inredningsprodukter.
– Senast sågade vi al och asp till bastupanel och bastulavar. Det blev perfekt till den vedeldade bastun vi har bakom torpet som vi hyr ut. Allt virke kom från gården, berättar Kenth i samband med ett studiebesök i Skogens Krafts regi, i månadsskiftet av februari/mars.
Gården har 73 hektar skog och uthyrningen av torpet, som Kenth nämner, ingår i turistverksamheten. Det så kallade Kullahuset hyrs ut till gäster som vill njuta av livet på landet i Småland. Både den närliggande skogen och sjön Solgen bjuder in till en mängd aktiviteter, men för all del tillåter den vackra utsikten besökaren att bara vara i den småländska idyllen.
Nedanför stugan strövar islandshästar och nordsvenskar. Hästarna används både för ridning och körning i skogen.
– Vi kan ordna upplevelser med skogsvandring med häst. Vi tittar också på framtida möjligheter att besökare får följa med på skogskörning med häst. Annars kan man som besökare få göra sin egen skärbräda eller fågelholk. Vi mångbrukare har ju faktiskt alla möjligheter att skapa härliga upplevelser, säger Cathrine.
Idag har Cathrine och Kenth anpassat sina yrkesliv genom att gå ner i tid i sina ordinarie jobb för att öppna upp för ett mångbruksliv.
Mer information om Hammar vid Solgen finns på deras webbplats: www.hammarvidsolgen.se
Vi hade nyligen nöjet att träffa Anders, grundaren av Friluften, ett företag som erbjuder unika och minnesvärda upplevelser i olika landskap. Anders är en sann mångbrukare som brinner för att ge sina deltagare den stora upplevelsen i små grupper.
Ambitionen hos Friluften är att använda landskapet för att förstärka utveckling och förändring hos människor eller i en organisation. Anders ser skogen som en plats för både rekreation och reflektion, där han och hans team guidar grupper och använder naturen och landskapets kraft för att sätta igång tankar.
Grupperna får själva aktivt delta i aktiviteter som att tända brasan och hitta sina egna reflektionsobjekt. Genom att använda landskapet på ett hållbart sätt, strävar Friluften efter att ge sina deltagare en riktigt god upplevelse och samtidigt bidra till en långsiktig hållbarhet
Jag har glädjen att ta ut människor och ge den stora upplevelsen i massor med olika landskap. En form av mångbruk helt enkelt. Jag gör det i mitt eget företag som heter Friluften. Vår idé från start var att ge den stora upplevelsen till den lilla gruppen. Och det försöker vi göra genom att ha aktiva deltagare.
Går vi ut och kokar kaffe? Då är det deltagaren som tänder brasan. Går vi ut och ska prata, reflektera? Då är det fortfarande deltagaren som får hitta sitt reflektionsobjekt, även om vi är med och styr för att se vart det ska ta vägen.
Men vår ambition, det är att använda landskapet för att förstärka det vi gör så att våra deltagare får en riktigt, riktigt god upplevelse. Känslan av värme från elden mot kinden.
