I Grenåsa by, söder om Tenhult, tänker Simon Jonegård multifunktionellt på landskapsnivå. Förutom att driva sin byggnadsvårdsbutik försöker han restaurera, gynna och dra nytta av vad gårdens 90 hektar kan erbjuda.
– Jag vill visa att det går att leva på natur- och kulturvård. I dag har jag exempel där jag gått från produktionsskog till naturbetesmark och fått, enligt mig, många fler värden. Landskapet upplevs trevligare, har högre biologisk mångfald, fler ekosystemtjänster och ger bättre betalt, säger Simon.
Exemplet med omställning till naturbetesmark ger honom en ersättning om 4 100 kronor per år och hektar. Tidigare har han bildat ett naturvårdsavtal och biotopskyddsområde, etablerat ädellövsbestånd och utfört veteranisering samt återvätning. Nyligen gjorde han också en naturvårdshuggning som kunde finansiera upprustningen av en bilväg.
– Många markägare kanske räds naturvård, men jag ser det tvärtom. Till exempel inventerade Länsstyrelsen nyligen fladdermöss hos mig och fann sju arter, det är ett bra exempel. För mig ger sådana här saker ett högre värde och jag behöver inte förlora inkomst för det, bara tänka annorlunda. Om jag hade kört ett konventionellt skogsbruk är jag osäker på om jag hade tjänat mer än i dag, säger Simon.
När Skogens kraft träffar Simon har han precis genomfört en workshop kring fönsterrenovering i kulturreservatet Åsens by, där ett 30-tal besökare fick sina frågor besvarade.
Annars är det på hemmaplan han möter flest människor, bland rader av fönster och dörrar, lådor av beslag eller burkar med färg. Hans erfarenhet och filosofi har gjort gården Grenåsa till en mötesplats för nyfikna inom kulturlandskap och byggnadsvård. Även om han ser resan med Grenåsa, som inleddes för 20 år sedan, med ödmjukhet: ”Restaureringen kan liknas vid en lång läroprocess där hus och marker utgör läroboken.”
På gården finns även boendeuthyrning samt vandringsslinga och i dag är den ett demonstrationsområde för hur man kan främja pollinering. När det här skrivs har Simon precis blivit en del i projektgruppen för Äng till äng (ett projekt som syftar till att öka kompetensen om hur blomrika slåttermarker kan anläggas, bevaras och utvecklas genom fröinsamling, sådd, plantering och skötsel).
Simon förfogar också över ett bandsågverk. Varje vinter går han ut i sin skog och synar ut några ändamålsenliga tallar och granar som plockhuggs. Dessa blir till exempelvis panelvirke och syllar i specialdimensioner med hjälp av bandsågen.
– Då får jag fram det jag önskar i kvalitet, det kanske är min största drivkraft. Jag har själva gamla hus och inom byggnadsvården finns en stor efterfrågan.
Många upplever det knepigt att navigera bland stöd och ersättning att söka, men Simon tipsar om att söka inspiration i nätverk och fråga rätt personer.
– Visst, jag har jobbat med frågorna och har nätverk men det behöver inte vara svårt att få tag på kunskapen. Min känsla är att myndighetspersoner är behjälpliga så det handlar om att lyfta luren och våga fråga, säger Simon.
Simons resa med Grenåsa visar att kultur- och naturvård inte behöver innebära minskad lönsamhet – tvärtom kan det skapa nya lönsamma värden.
