När skogen blir matbord och berättelse

Kicki Svensson i Högsby kommun har länge haft intresse kring mat och skog – och en dag omsatte hon idén om att arrangera matvandringar i bygden kring Skälsbäck norr om Fagerhult, Kalmar län, till verklighet. I dag anordnar hon cirka 20 guidade vandringar per år, under olika teman.

– Mitt intresse för det är har stärkts undan för undan, säger Kicki. Jag tycker det är spännande att testa nya smaker från naturen och skogen. Skogen i sig är läkande att vistas i och vi måste vårda den på bästa sätt.  

Kicki Svensson.

I de flesta fall går vandringsslingan genom skogslandskap med många platser som har en historia att berätta. Det kan handla om människoöden, bygdehistoria eller skeenden i naturen självt. Ibland bjuder hon in personer som bidrar med sin matexpertis, det gör inte heller varje vandring lik den andra även om det finns ett koncept.

– Vi brukar samlas vid Skälsbäcks skola. Där blir det välkomstdrink och något tilltugg. Drinken är saft av något som kommer från naturen, till exempel granskottsaft eller rallarrossaft. Sen går vi genom byn och jag berättar om hur det såg ut i byarna för ungefär 100 år sedan. Det skulle kunna vara vilken by som helst här i Småland. Därefter går vi in i skogen och jag fortsätter att berätta om skogen och naturen, berör allemansrätten och vilka hälsoeffekter det är att vistas i skogen och hur synen på skogen har ändrats. På två platser stannar vi och får smakprover. Mitt i skogen finns sedan en Smålandsbuffé uppdukad. Vi vandrar tillbaka till skolan där vi avslutar med kaffe och ostkaka. 

Maten är en primär del av upplevelsen. Den förstärker platsen och berättar om vilka råvaror som finns i eller i anslutning till skogen.

– Jag strävar efter en ”grön tråd” som faller sig naturligt. Till exempel när jag serverar något från skogen, som granskott eller vildsvin, så är det naturligt att berätta om det.

Så lokala råvaror som möjligt är viktigt, det ger verkligen den lokala förankringen. Och på frågan om det är svårt att hitta lokala alternativ säger hon både ja och nej.

– Men jag plockar och ordnar mycket själv men försöker handla av lokala matproducenter. Det händer att det krävs några extra mil för att inhandla någon viss råvara, säger Kicki. 

Samverkan med andra belyser hon som jätteviktigt. Många gånger ställer människor i byn upp när det vankas vandring. Är det dåligt väder får hon till exempel använda byggnader.

Med företagandet följer vissa utmaningar.

– Lönsamheten måste jag vara noga med. Och hitta personal som kan jobba enstaka timmar kan också vara svårt att hitta, säger hon.

Kicki hoppas att matvandringarna i hennes hembygd kan påverka hur människor ser på skogen som plats att vistas i och att gästerna får nya insikter om livet på landet.  

– Min vision är att mina gäster ska ha en go’ känsla när de lämnar. Många återkopplar att det var mysigare än de trott på förhand och att smakresan var rolig och givande. De ska känna sig och glada och haft en trevlig eftermiddag där de lärt sig något nytt, till exempel se sambanden mellan hur vi levde förr och hur vi lever nu. Det ger en bättre förståelse för vad som lett fram till att vi lever som vi gör idag.