Lokal efterfrågan styr vad som sågas

På en gårdsplan utanför Kode, Västergötland, visar Johan Leandersson runt. Sågen står för tillfället still för klingbyte, men förhoppningen är att den strax kommer igång. I ett magasin ligger redan sågat virke, antingen i väntan på att bli hämtat eller som är sågat på spekulation – legosågningen går för fullt hos Leandersson timmer & smide.

Gårdsplanen omges av vältor, i några ligger grova ekstockar. I några andra ligger furu och lärk. Han pekar, berättar och ser potential i vissa stockar mer än i andra.

Johan Leandersson har tagit över familjeföretaget Leanderssons timmer & smide.

Virket jagar han fatt i på egen hand, eller så ringer någon som har ett lass till salu. Då gäller det att ha en näsa för affärer. Mycket virke köps från bygden omkring, att vara lokal är en styrka. Fina furor kan dock behöva hämtas mer långväga ifrån.

– Det är ju inte tal om någon volymsågning, 95 procent av det vi sågar är beställt till ett visst ändamål. Ofta av en snickerifirma som önskar något speciellt. Det kan vara reglar i udda dimensioner, exempelvis om de restaurerar en kyrka någonstans och upptäcker ett rötskadat regelverk. Eller vildmarkspanel till någon stuga, berättar han.

I en byggnad står en sjuspindlig listhyveln, i annan en bandsåg som sågar upp till 120 centimeter. Här finns maskiner för att utföra de flesta önskemål och det kräver en huvudperson som är lösningsorienterad.

– Från början utförde jag lite timring och konstruktioner men även smide, men nu har det blivit alltmer sågning. Man gör det som efterfrågas mest, säger han.

Under vårt besök ringer telefonen titt som tätt, han räknar och funderar. På sågen finns egen lastbil, som gör det möjligt att leverera inom en radie av tio mil. Det blir med andra ord mycket lokal samverkan.

– Det här är ett rillat ekgolv till en uteplats till exempel, det ska ut till Marstrand, säger han när telefonen ringer på nytt.

Leanderssons timmer & smide är ett mångårigt familjeföretag, numera har Johan tagit över stafettpinnen från sin far.

Jonas Einarsson är anställd och sköter för dagen cirkelsågverket. På schemat står panelsågning.

Plötsligt hörs sågen ljuda, som Jonas Einarsson från Vårgårda spakar. Det finns tankar på att byta ut cirkelsågen mot en modernare tysk motsvarighet.

– Så länge grejerna går får man vara glad, säger han och klättrar upp i en binge för att rätta till några brädor som hamnat snett.